På vägen till det hemliga stället lyckades vi lirka ur pappa att vi skulle hem till en gammal klasskompis till honom och få rida hennes fjordingar! Lyckan var total, och vi hade flera gånger åkt förbi deras stall och tänkt att de måste vara världens finaste hästar.
När vi väl kom dit fick vi reda på vad den verkliga överraskningen var - om vi ville kunde vi få dem på foder! Vi sadlade och tränsade, och red sedan iväg. Troligtvis var det den sämsta provridningen någonsin. Vi skrittade med ledare, haha! Motiveringen var att hästarna var för pigga, eftersom de knappt hade blivit ridna på ett halvår. Självklart kunde vi inte motstå hästarna, och de bestämdes att de skulle flytta hem till oss i februari, och lyckligare ungar har sällan skådats.
Vi fick hem hästarna, och att säga att det gick särskilt bra med ridningen är att överdriva. Men det var hästar, och vi var lyckliga. I oktober blev vi erbjudna att köpa dem, vilket vi också gjorde.
Sedan dess har det gått i perioder. Hästarna var stora, starka, busiga och typiskt fjordingenvisa. Men vi har växt ihop, och numera är det omöjligt att tänka sig livet utan dem.
Idag, har Ella tyvärr vuxit ur Ronja. Vi letar efter en bra lösning, eftersom hon blir hyper av att bara stå, jag har fullt upp bara med att hinna med Mango och Ronja är för gammal för att bli såld till något bra ställe. Vi har några olika förslag, så vi får se hur det blir. Mangon går kanonbra, och för första gången har det verkligen börjat lossna för oss. Det är spännande, och jag kan inte förneka att jag är extremt nyfiken på vart vi kommer att vara om något år!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar